Bebis
För er som inte visste detta, gick jag in i vecka 22 i söndags! Spännande, tiden går så sjukt snabbt att jag inte riktigt hinner med själv. Han sparkar börjar bli lite hårdare nu, om ni har tur kan ni säkert känna det med er hand också! Inte bara jag som kan känna det längre. Men det är bara några enstaka gånger han sparkar lite hårdare tyvärr. Sen att jag inte kommer tycka det är så mysigt när jag får en spark mot lungorna eller revbenen är en annan femma som jag inte riktigt oroar mig för just nu!
Idag är det den första februari. Jag fyller år om 27 dagar! Det enda jag önskar mig är en kamera. En riktigt bra kamera. Som kostar ett par slantar. Ganska många faktiskt. Har ingen aning om vilken kamera jag vill ha, men en riktigt bra en. Jag vill gärna dokumentera så mycket jag bara kan nu innan och vår pojke föds.
Vagn behövde jag inte önska mig, för det har mormor redan fixat (hon ville stå för den sa hon), som säng ska jag till en början använda den vagga som gått genom flera generationer. Blir mycket mysigt där. Resten löser sig med tiden.
Nu tänkte jag käka frukostlunch. Om det finns någonting hemma. Puss!
Idag är det den första februari. Jag fyller år om 27 dagar! Det enda jag önskar mig är en kamera. En riktigt bra kamera. Som kostar ett par slantar. Ganska många faktiskt. Har ingen aning om vilken kamera jag vill ha, men en riktigt bra en. Jag vill gärna dokumentera så mycket jag bara kan nu innan och vår pojke föds.
Vagn behövde jag inte önska mig, för det har mormor redan fixat (hon ville stå för den sa hon), som säng ska jag till en början använda den vagga som gått genom flera generationer. Blir mycket mysigt där. Resten löser sig med tiden.
Nu tänkte jag käka frukostlunch. Om det finns någonting hemma. Puss!
Vecka 20 (19+0)
Lillkillen har varit vaken ganska länge idag, en aktív gosse som rör sig i magen min. Idag går jag in i vecka 20! Helt sjukt!! Ska ta en magbild så ni får se skillnaden hihi :). Lägger in en liten bild på hur långt jag kommit och så hehe.
Bebis
Hejhopp!
Har varit på UL idag, shit vad häftigt det var att se bebisen! H*n rörde på sig hela tiden haha, barnmorskan fick ruska om magen flera gånger för att kunna undersöka hjärtat ordentligt hehe. Allt såg jättebra ut och h*n växte som h*n skulle. Har fått ett nytt BF nu: 11 juni är det på pappret dags för lilla bebisen att ploppa ut. Jag vet vad det är för kön ja, men pappan till barnet vet ännu inte detta så vill inte skriva ut det här ännu.
Tänkte visa en bild på den lilla krabaten som finns i magen min.
Bebisen i vecka 19 (18+3)!
Snart har det gått halva tiden, helt otroligt.
Har varit på UL idag, shit vad häftigt det var att se bebisen! H*n rörde på sig hela tiden haha, barnmorskan fick ruska om magen flera gånger för att kunna undersöka hjärtat ordentligt hehe. Allt såg jättebra ut och h*n växte som h*n skulle. Har fått ett nytt BF nu: 11 juni är det på pappret dags för lilla bebisen att ploppa ut. Jag vet vad det är för kön ja, men pappan till barnet vet ännu inte detta så vill inte skriva ut det här ännu.
Tänkte visa en bild på den lilla krabaten som finns i magen min.
Bebisen i vecka 19 (18+3)!
Snart har det gått halva tiden, helt otroligt.
Sen uppdatering
Hej bloggen! Har inte skrivit på en vecka nu. Har hänt massa saker, några roliga och några inte så jätteroliga. Borde egentligen inte skriva just nu, men har varit vaken sedan sex imorse pga av galet illamående, hunnit med att spy också (lite innan klockan sex i morse), plus huvudvärk. Jag funderar starkt på att börja med distansplugg i en hel del ämnen eftersom jag inte verkar må mindre illa nu än för några veckor sedan. Återkommer till det senare.
Gick iallafall in på datorn nu för skulle kolla mejlen, inget svar från en lärare ännu. Tänkte berätta lite snabbt om KUB-testets resultat, jag förstod inte riktigt hur de räknade eller så men ska försöka förklara så bra jag kan. Det "normala" som jag förstod var en risk som låg på 1:200. Allt som var under dessa 200 visade på hög risk för Downs Syndrom. Fick mitt svar förra onsdagen och det svaret var låg risk. 1:20000 var mina siffror, eller snarare bebisens siffror så det kom som en lättnad för både mig och min familj.
Känner dock en oro över att jag inte hört bebisens hjärtslag ännu. Har fått kramliknande symptom på både höger och vänster sida av äggstockarna.. Det är säkert ingenting som är farligt, men jag vill ändå känna mig säker på att bebisen faktiskt lever. Varför jag verkar så paranoid och orolig är också för att jag inte mår speciellt bra psykiskt just nu. Skolan, vänner, pojkvän. Dessa är faktorer som stressar mig, får mig att må dåligt. Ligger redan efter så mycket man kan (ungefär) i skolan och därför börjar jag fundera på distansplugg. Vänner är något man får vara rädd om, finns en hel del falskhet hos vissa men det är ingenting jag pratar om heller. Det värsta egentligen är allt bråk och skrik mellan mig och pojkvännen. Bebisen mår verkligen inte bra av all psykisk ohälsa som det så fint heter. Det gör varken jag eller M heller för den delen.
Jag är trött hela tiden, har ingen ork. Träffar ändå kompisar, trots att jag borde satsa på att ta hand om skolan. Min ork till någonting finns helt enkelt inte längre. Kanske är det precis vad jag behöver, vad vet jag. Det jag vet är att jag mer än någonsin vill ha det här barnet, jag längtar till sommaren kommer då jag äntligen får säga hej till det lilla pyre som växer i min mage.
Gick iallafall in på datorn nu för skulle kolla mejlen, inget svar från en lärare ännu. Tänkte berätta lite snabbt om KUB-testets resultat, jag förstod inte riktigt hur de räknade eller så men ska försöka förklara så bra jag kan. Det "normala" som jag förstod var en risk som låg på 1:200. Allt som var under dessa 200 visade på hög risk för Downs Syndrom. Fick mitt svar förra onsdagen och det svaret var låg risk. 1:20000 var mina siffror, eller snarare bebisens siffror så det kom som en lättnad för både mig och min familj.
Känner dock en oro över att jag inte hört bebisens hjärtslag ännu. Har fått kramliknande symptom på både höger och vänster sida av äggstockarna.. Det är säkert ingenting som är farligt, men jag vill ändå känna mig säker på att bebisen faktiskt lever. Varför jag verkar så paranoid och orolig är också för att jag inte mår speciellt bra psykiskt just nu. Skolan, vänner, pojkvän. Dessa är faktorer som stressar mig, får mig att må dåligt. Ligger redan efter så mycket man kan (ungefär) i skolan och därför börjar jag fundera på distansplugg. Vänner är något man får vara rädd om, finns en hel del falskhet hos vissa men det är ingenting jag pratar om heller. Det värsta egentligen är allt bråk och skrik mellan mig och pojkvännen. Bebisen mår verkligen inte bra av all psykisk ohälsa som det så fint heter. Det gör varken jag eller M heller för den delen.
Jag är trött hela tiden, har ingen ork. Träffar ändå kompisar, trots att jag borde satsa på att ta hand om skolan. Min ork till någonting finns helt enkelt inte längre. Kanske är det precis vad jag behöver, vad vet jag. Det jag vet är att jag mer än någonsin vill ha det här barnet, jag längtar till sommaren kommer då jag äntligen får säga hej till det lilla pyre som växer i min mage.
Uppdatering
God eftermiddag.
Har varit hemma en stund nu, ligger i soffan och kollar på Bones. Älskar programmet!
Var ju på Huddinge sjukhus idag för fosterdiagnostik. Då mina blodprover inte hade kommit till deras labb ännu kunde han inte fastställa och räkna ut risken för Downs Syndrom, men jag fick iallafall se bebisen, och ja det finns faktiskt en bebis i min mage! Sjukt skumt att se bebisen, men jag blev så glad! Ett lyckorus for genom kroppen när jag såg det lilla fostret som i sommar ligger i min famn.
Får vänta spänt i två-tre dagar nu för resultatet. Jag hoppas innerligt på att allt ser bra ut och att risken är liten.. Håll tummarna för över 200 (förstod inte riktigt hur eller varför någonting skulle bli över 200 men det var liten risk om det var över 200 så hoppas på det!)
Har med mig två bilder hem, man ser inte så mycket, men mer på den ena bilden iallafall! Det värsta är ju över eftersom jag vet att bebisen finns, trots att det som nästan är ännu värre måste jag vänta på i tre dagar.. Återkommer med vad barnmorskan berättar sen. Shit vad nervös jag är!
Har varit hemma en stund nu, ligger i soffan och kollar på Bones. Älskar programmet!
Var ju på Huddinge sjukhus idag för fosterdiagnostik. Då mina blodprover inte hade kommit till deras labb ännu kunde han inte fastställa och räkna ut risken för Downs Syndrom, men jag fick iallafall se bebisen, och ja det finns faktiskt en bebis i min mage! Sjukt skumt att se bebisen, men jag blev så glad! Ett lyckorus for genom kroppen när jag såg det lilla fostret som i sommar ligger i min famn.
Får vänta spänt i två-tre dagar nu för resultatet. Jag hoppas innerligt på att allt ser bra ut och att risken är liten.. Håll tummarna för över 200 (förstod inte riktigt hur eller varför någonting skulle bli över 200 men det var liten risk om det var över 200 så hoppas på det!)
Har med mig två bilder hem, man ser inte så mycket, men mer på den ena bilden iallafall! Det värsta är ju över eftersom jag vet att bebisen finns, trots att det som nästan är ännu värre måste jag vänta på i tre dagar.. Återkommer med vad barnmorskan berättar sen. Shit vad nervös jag är!
Citrondoftande köttbullar
Godmorgon! Idag måste jag erkänna att jag inte mår illa, fast så kanske det känns eftersom jag är väldigt hungrig haha. Funderar på att ta en till bild på magen, ska kanske bli en rutin varje måndag? Någon som tycker det låter bra/dåligt?
En grej jag är lite fundersam över som jag ska ta upp med BM är att när jag kollar på internet vilken vecka jag är i så står det att jag är i vecka 12 (slutet av) men min BM sa i tisdags att jag var i vecka 10. Kan det vara för att jag sa att mensen har 30 dagar mellan? För har räknat och det stämmer inte, det är 28 dagar.. Får ta upp det med henne imorgon då även min mamma är med.
För jag har börjat läsa en annan tjejs blogg som hade sista mens (förlåt E haha) den 30 augusti och BF är beräknat till den 5 juni. Hon går nu in i vecka 13. Grattis föressten! Jag hade nämligen sista mens 2 september och BF är beräknat till den 8 juni, alltså tre dagar efter henne. Då borde jag snart också gå in i 13e veckan! Ska se vad K säger imorgon (barnmorskan) eftersom vi ska dit då.
Idag blir det hemfärd till my other home, till pappa! Ikväll blir det en början på GI-mat, dock vet jag inte om det är en bra mat för mig som är gravid då man egentligen borde äta enligt tallriksmodellen.. Ska fråga BM det imorgon också! Det blir iallafall som pappa skrev igår "Citrondoftande köttbullar" till middag och det låter väldigt intressant!
Nu ska jag fortsätta kolla på Tyra Banks show, btw jag tror jag kanske börjar få ögoninflammation. Eller något. Kunde knappt öppna ögat imorse..
Nåväl, puss på er!
En grej jag är lite fundersam över som jag ska ta upp med BM är att när jag kollar på internet vilken vecka jag är i så står det att jag är i vecka 12 (slutet av) men min BM sa i tisdags att jag var i vecka 10. Kan det vara för att jag sa att mensen har 30 dagar mellan? För har räknat och det stämmer inte, det är 28 dagar.. Får ta upp det med henne imorgon då även min mamma är med.
För jag har börjat läsa en annan tjejs blogg som hade sista mens (förlåt E haha) den 30 augusti och BF är beräknat till den 5 juni. Hon går nu in i vecka 13. Grattis föressten! Jag hade nämligen sista mens 2 september och BF är beräknat till den 8 juni, alltså tre dagar efter henne. Då borde jag snart också gå in i 13e veckan! Ska se vad K säger imorgon (barnmorskan) eftersom vi ska dit då.
Idag blir det hemfärd till my other home, till pappa! Ikväll blir det en början på GI-mat, dock vet jag inte om det är en bra mat för mig som är gravid då man egentligen borde äta enligt tallriksmodellen.. Ska fråga BM det imorgon också! Det blir iallafall som pappa skrev igår "Citrondoftande köttbullar" till middag och det låter väldigt intressant!
Nu ska jag fortsätta kolla på Tyra Banks show, btw jag tror jag kanske börjar få ögoninflammation. Eller något. Kunde knappt öppna ögat imorse..
Nåväl, puss på er!
Då var det dags för ett helt nytt kapitel i livet
Nu är det fan dags att berätta, jag kan inte hålla mig längre! De få som läser denna blogg som kanske inte redan vet detta men som gärna vill veta, here it comes. I juni nästa år blir jag mamma och M blir pappa. Jag vet inte riktigt om jag förstått att vi verkligen valt att bli föräldrar nu, men det har vi. Jag kan inte vara gladare än vad jag är. Förutom att jag verkligen mår illa heeela tiden.. Men om några veckor så. Får vi hoppas iallafall.
Vet inte riktigt hur mycket jag kommer uppdatera eftersom jag har en tendens att inte orka mer helt plötsligt, men eftersom detta handlar om en liten bebis, ett liv så tror jag att jag kan klara av att skriva iallafall nästan varje dag hehe. Än så länge är jag endast i vecka 10 så jag har inte gått så långt ännu i graviditeten men ändå en god bit på vägen.
Magen min börjar bli svullen, men den har inte blivit hård ännu, det tar nog ett bra tag. Men eftersom jag har haft en småfet mage innan så kanske det inte ser ut som att jag är gravid utan snarare att jag lagt på mig lite extra småfett haha ;). Nåväl, jag kan ju kanske lägga in en bild imorgon eller något så kan ni se om jag ser gravid ut eller icke.
I tisdags var jag och M på inskrivning hos BM. Vi pratade en massa, även en läkarkandidat var där, han var trevlig så det gjorde ingenting. Vi kände oss väldigt välkomna och sådär, vi fick inte så många broshyrer och sånt som jag hade förväntat mig , men det kanske kommer nästa vecka. Vi ska nämligen tillbaka dit då för att prata om fosterdiagnostik. Vi fick förfrågan att göra ett moderkakstest för att se om vår bebis har Downs Syndrom eftersom min lillebror har ärftlig sådan. Dock har ingen av mina föräldrar någon tydan på att ha det som anlag (då hade jag också haft DS) så vi vill göra testet för att få det bekräftat att bebben inte har detta. Trots att vi inte kan vara säkra på att det inte är så, så känner jag mig ändå ganska säker på det.
Har ni några frågor så var inte rädda att ställa dem! Det enda jag känner att jag inte vill ha här på bloggen är negativitet, om hur vi ska klara oss osv, då behöver ni inte läsa! Det gäller även mina kära vänner som inte vet om det här ännu, men så känner jag.
Nu känner jag att magen kurrar och det är dags för en hårdmacka med lite julskinka på tror jag!
Hörs senare.
Vet inte riktigt hur mycket jag kommer uppdatera eftersom jag har en tendens att inte orka mer helt plötsligt, men eftersom detta handlar om en liten bebis, ett liv så tror jag att jag kan klara av att skriva iallafall nästan varje dag hehe. Än så länge är jag endast i vecka 10 så jag har inte gått så långt ännu i graviditeten men ändå en god bit på vägen.
Magen min börjar bli svullen, men den har inte blivit hård ännu, det tar nog ett bra tag. Men eftersom jag har haft en småfet mage innan så kanske det inte ser ut som att jag är gravid utan snarare att jag lagt på mig lite extra småfett haha ;). Nåväl, jag kan ju kanske lägga in en bild imorgon eller något så kan ni se om jag ser gravid ut eller icke.
I tisdags var jag och M på inskrivning hos BM. Vi pratade en massa, även en läkarkandidat var där, han var trevlig så det gjorde ingenting. Vi kände oss väldigt välkomna och sådär, vi fick inte så många broshyrer och sånt som jag hade förväntat mig , men det kanske kommer nästa vecka. Vi ska nämligen tillbaka dit då för att prata om fosterdiagnostik. Vi fick förfrågan att göra ett moderkakstest för att se om vår bebis har Downs Syndrom eftersom min lillebror har ärftlig sådan. Dock har ingen av mina föräldrar någon tydan på att ha det som anlag (då hade jag också haft DS) så vi vill göra testet för att få det bekräftat att bebben inte har detta. Trots att vi inte kan vara säkra på att det inte är så, så känner jag mig ändå ganska säker på det.
Har ni några frågor så var inte rädda att ställa dem! Det enda jag känner att jag inte vill ha här på bloggen är negativitet, om hur vi ska klara oss osv, då behöver ni inte läsa! Det gäller även mina kära vänner som inte vet om det här ännu, men så känner jag.
Nu känner jag att magen kurrar och det är dags för en hårdmacka med lite julskinka på tror jag!
Hörs senare.
Update
En liten update om dagen kanske vore behjärtansvärt. Gick iaf till apoteket och köpte ett sånt där digitalt test. På det stod det "Gravid 3+" vilket alltså betyder att jag är i mer än i vecka tre (alltså blev befruktad för mer än tre veckor sen). Förstod inte riktigt informationen som stod i papperna men ska väl boka någon slags koll så snart som möjligt iallafall. VUL tror jag (vaginalt ultraljud) för att se hur det står till, både i livmodern och i äggstockarna.
Sen ska man ju orka ta ett beslut också.. Men det återkommer jag med senare. Det beslut jag kommer ta kommer även besluta vad för slags blogg jag skriver (inte för att detta är speciellt viktigt). Men iallafall.
Så får se, ska väl ta någonting att äta nu för jag är hungrig.
Såhär har jag mått idag: Ont i brösten, varit hungrig, bajsnödig, trött, ont i huvudet och varje gång jag nyst har det huggit till i äggstockarna. KUL TISDAG!
Sen ska man ju orka ta ett beslut också.. Men det återkommer jag med senare. Det beslut jag kommer ta kommer även besluta vad för slags blogg jag skriver (inte för att detta är speciellt viktigt). Men iallafall.
Så får se, ska väl ta någonting att äta nu för jag är hungrig.
Såhär har jag mått idag: Ont i brösten, varit hungrig, bajsnödig, trött, ont i huvudet och varje gång jag nyst har det huggit till i äggstockarna. KUL TISDAG!
Dilemma
Det är så mycket som har förändrats på en månad. Löven är gula och röda, proven i skolorna har satt igång på riktigt och just det, jag är gravid. Jag kan skriva det här eftersom jag vet att det inte är fler än mina närmsta som läser denna blogg om ens dem läser vill säga. Jag är helt och hållet totalt splittrad. Har redan gått igenom en abort och är efter en natt med bebisdrömmar och en morgon med bebisbloggar lite mer inne på att faktiskt bli mamma. Trots mina försök till att prata ur D och I från deras graviditet sitter jag nu själv i samma jävla situation.
Ska idag ta med mig M till apoteket för att köpa ett digitalt gravtest för att se hur långt gången jag är, om det nu inte visar sig att vara negativt (igår plussade jag på två test). Jag är ofantligt hungrig och ska nog väcka min käresta. Tänk vad knasigt, detta kanske blir en bebisblogg om några veckor då jag ska ha bestämt mig!
Trots att alla jag pratar med tycker att jag ska göra abort så dras jag till hållet om att få ett barn. Mycket beror även på chanserna att bli steril med en andra abort och i samband med mina cystor jag har i äggstockarna (en blodfylld i vänstra, en vätskefylld i högra).
Nåväl ska försöka väcka pojken min och dra oss ur sängen till apoteket. Spännande!
Ska idag ta med mig M till apoteket för att köpa ett digitalt gravtest för att se hur långt gången jag är, om det nu inte visar sig att vara negativt (igår plussade jag på två test). Jag är ofantligt hungrig och ska nog väcka min käresta. Tänk vad knasigt, detta kanske blir en bebisblogg om några veckor då jag ska ha bestämt mig!
Trots att alla jag pratar med tycker att jag ska göra abort så dras jag till hållet om att få ett barn. Mycket beror även på chanserna att bli steril med en andra abort och i samband med mina cystor jag har i äggstockarna (en blodfylld i vänstra, en vätskefylld i högra).
Nåväl ska försöka väcka pojken min och dra oss ur sängen till apoteket. Spännande!
