Dag 2 - Min första kärlek
Jag kommer aldrig någonsin glömma min första riktiga kärlek. 13 år. Snyggast.se --> msn --> telefon. Allt detta på max två veckor. Om ens det. Sedan bestämde vi träff i Stockholm eftersom han skulle åka dit med sin familj (han bodde på Gotland). Kommer ihåg att vi pratade om att vi inte fick ha sex för att han precis kommit ur ett förhållande.
Kommer även ihåg ett helt underbart gulligt mejl jag fick av honom. Ungefär: "Hej Jasmine, förlåt men jag har ljugit för dig. Jag är oskuld och vill inte ljuga för dig eftersom jag tycker om dig", för att förkorta det hela.
Några dagar efter jag fått mejlet stod jag i badrummet i Sörskogen och fixade mig. Hade på mig ett par jeans från Ms. Sixty och ett rosa linne (nästan helt säker), samt mitt flätade guldskärp.
Jag var så otroligt nervös när jag åkte in till stan för att träffa honom. Joi från Gotland. En 15-årig skönhet var allt jag då såg. Jag tror jag skulle svimma när jag såg honom. Vi pratade i telefon "Jag ser dig inte, inte jag heller, nu ser jag dig, inte jag, nu då?, ja nu ser jag dig - klick".
Där stod han. I sin peakjacka, ljusa jeans, svarta tröja och stylade hår utanför Pizza Hut i Stockholm. Han väntade på mig. Lilla mig. En kram, som säkert endast varade några sekunder kändes som minuter. Hans parfym gjorde mig alldeles varm. Han visade mig vägen till deras hotell på Drottninggatan, tror det hette något i stil med Hotell Wallin (inte säker), eller något sånt.
Hans familj som då var helt främmande för mig var ute på stan, medan jag var på ett hotellrum med honom. Ensam. Sportlovet 2006. Skulle fylla 14.
Vi kollade på tv, han satt och sjöng till en Libresse-reklam som var på tv. Han kunde inte sjunga någonstans. Skratta, ja det gjorde vi. Mycket. Sen fick vi för oss att dra ner alla persienner som fanns i hotellrummet, lade oss i den stora sängen och låg och pratade. Skrattade. Började sedan kittla honom and off we go. Tredje dagen var han ingen virgin längre.
Andra dagen gick vi på bio, pratade som bögar, tog vår första pussbild tillsammans och hade det mycket trevligt på bion. Efter andra dagen lämnade jag mitt skärp där, på hotellrummet så jag skulle ha en anledning att åka tillbaka haha. Åt vitlök, skrapade tungan, familjen min skrattade, träffade honom. Kom hem med det krulligaste håret man kan se. Att stå i en dusch utan att duscha håret är farligt. Nasty till och med. Såg ut som en pudel. En lycklig pudel.
Efter tre dagar med honom var det då dags att åka hem. Jag var fast, fullkomligt. Kär. Efter detta började eländigheterna (hade jag inte blivit blind av kärleken hade jag sett det direkt). Vi träffades ungefär var tredje vecka, ibland en gång i månaden. Han visste inte vem han ville ha, mig eller sitt ex. Var länge hos honom på sommaren, han länge hos mig.
Sen började kaoset på riktigt, ett och ett halvt år av kaos. Fram och tillbaka med hans ex, fram och tillbaka med mig. Jag blev psykiskt galen ett tag, men kom ur det fort. Som tur var. Blev sårad om vartannat hela tiden. När han sen våren 07 började prata med min bästa kompis (dåvarande) så började jag förstå. När vi sågs efter det var det endast för aa ni förstår. Åkte ner för att träffa hans syster, sov inne hos honom. Sommaren 2007 insåg jag hur illa han betett sig mot mig under ett och ett halvt år. Saker jag inte vill ta upp här. Var totalt trasig, helt totalt nedbruten.
Stöd av vänner och familj, (samt fester) fick mig att komma ur detta. Som tur var.
Här var han 17 och jag var 15. Våren 2007.
Sen hösten 2007 träffade jag den bästa pojkvän jag någonsin haft. Min omogenhet sumpade dock det förhållandet, men det kan vi ta någon annan gång!
Kommer även ihåg ett helt underbart gulligt mejl jag fick av honom. Ungefär: "Hej Jasmine, förlåt men jag har ljugit för dig. Jag är oskuld och vill inte ljuga för dig eftersom jag tycker om dig", för att förkorta det hela.
Några dagar efter jag fått mejlet stod jag i badrummet i Sörskogen och fixade mig. Hade på mig ett par jeans från Ms. Sixty och ett rosa linne (nästan helt säker), samt mitt flätade guldskärp.
Jag var så otroligt nervös när jag åkte in till stan för att träffa honom. Joi från Gotland. En 15-årig skönhet var allt jag då såg. Jag tror jag skulle svimma när jag såg honom. Vi pratade i telefon "Jag ser dig inte, inte jag heller, nu ser jag dig, inte jag, nu då?, ja nu ser jag dig - klick".
Där stod han. I sin peakjacka, ljusa jeans, svarta tröja och stylade hår utanför Pizza Hut i Stockholm. Han väntade på mig. Lilla mig. En kram, som säkert endast varade några sekunder kändes som minuter. Hans parfym gjorde mig alldeles varm. Han visade mig vägen till deras hotell på Drottninggatan, tror det hette något i stil med Hotell Wallin (inte säker), eller något sånt.
Hans familj som då var helt främmande för mig var ute på stan, medan jag var på ett hotellrum med honom. Ensam. Sportlovet 2006. Skulle fylla 14.
Vi kollade på tv, han satt och sjöng till en Libresse-reklam som var på tv. Han kunde inte sjunga någonstans. Skratta, ja det gjorde vi. Mycket. Sen fick vi för oss att dra ner alla persienner som fanns i hotellrummet, lade oss i den stora sängen och låg och pratade. Skrattade. Började sedan kittla honom and off we go. Tredje dagen var han ingen virgin längre.
Andra dagen gick vi på bio, pratade som bögar, tog vår första pussbild tillsammans och hade det mycket trevligt på bion. Efter andra dagen lämnade jag mitt skärp där, på hotellrummet så jag skulle ha en anledning att åka tillbaka haha. Åt vitlök, skrapade tungan, familjen min skrattade, träffade honom. Kom hem med det krulligaste håret man kan se. Att stå i en dusch utan att duscha håret är farligt. Nasty till och med. Såg ut som en pudel. En lycklig pudel.
Efter tre dagar med honom var det då dags att åka hem. Jag var fast, fullkomligt. Kär. Efter detta började eländigheterna (hade jag inte blivit blind av kärleken hade jag sett det direkt). Vi träffades ungefär var tredje vecka, ibland en gång i månaden. Han visste inte vem han ville ha, mig eller sitt ex. Var länge hos honom på sommaren, han länge hos mig.
Sen började kaoset på riktigt, ett och ett halvt år av kaos. Fram och tillbaka med hans ex, fram och tillbaka med mig. Jag blev psykiskt galen ett tag, men kom ur det fort. Som tur var. Blev sårad om vartannat hela tiden. När han sen våren 07 började prata med min bästa kompis (dåvarande) så började jag förstå. När vi sågs efter det var det endast för aa ni förstår. Åkte ner för att träffa hans syster, sov inne hos honom. Sommaren 2007 insåg jag hur illa han betett sig mot mig under ett och ett halvt år. Saker jag inte vill ta upp här. Var totalt trasig, helt totalt nedbruten.
Stöd av vänner och familj, (samt fester) fick mig att komma ur detta. Som tur var.
Här var han 17 och jag var 15. Våren 2007.
Sen hösten 2007 träffade jag den bästa pojkvän jag någonsin haft. Min omogenhet sumpade dock det förhållandet, men det kan vi ta någon annan gång!
Kommentarer
Postat av: M
Du anar inte hur mkt jag ångrar mig för det.. Ung och dum. Men du ska veta att jag saknar dig. Har alltid gjort det. Nu när du bloggar läser jag varje dag.
Det va vi två Öland, stranden kossorna haha, raketet dom dödade insäkter och något som absolut inte får glömmas, lammet och grisen;) plus din morfars oxfilé :)
Jag ville mest bara säga att jagsaknar dig
Trackback
