mamma jasmine

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner mig tom på ord. En annan väns hjärtesorg får mig tänka på henne givetvis (det vet du om hjärtat <3), samtidigt som jag funderar över mina egna val. Jag vet inte längre om det är värt att chansa, att satsa, att ens våga. Varför våga när det ändå alltid blir på samma jäkla sätt? Vad man än gör så är det i slutändan jag som blir sårad, vet inte riktigt om jag orkar med det längre. Känns enklare att bara strunta i kärleken. Totalt. Tillsvidare. Bara för det spelas en låt som alltid får mig att börja gråta över en person som jag inte ska gråta över. Dumma shuffle på Spotify :(.