Så var det ju det där med att våga vinna.

Det är svårt att veta hur mycket man ska prata med folk om vissa saker. Så fort jag öppnar munnen och lättar mitt hjärta, blir det bara knas. Ska sluta tänka så mycket. Fast ja, det går inte så bra. Det får gå som det går bara. Synd att man inte kan snacka om saker med de som står närmast utan att min hjärna blir helt fucked up och saker inte går bra helt plötsligt. Vad är det för fel på mig?

Kommer jag duga för dig som jag är? Eller kommer det bli pannkaka av allt som vanligt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0