mamma jasmine

Man kanske borde börja skriva igen. Här alltså. Jag mår ändå bra, med tanke på omständigheterna. Jag har mina vänner, min familj och viktigast av allt, guldkornet inom mig, det växande livet i magen min. Har suttit och hållt om magen min nu i tjugo minuter. Drömde att bebisen sparkade. Snart får jag äntligen se mitt barn. Åtminstone på en skärm tillsvidare.

Att bli ensamstående mamma, hur känns det för mig egentligen? Det är någonting jag tänkt mycket på. Ensamstående mamma på 19 år. Just nu när jag försöker skriva någonting bra så kommer det inte fram någonting i tankarna. Absolut ingenting. Satt bara och tänkte på att alkoholfria drinkar på krogen verkligen är billiga, men att jag inte gillade dem på Collage igår, utan de på Lobby var godare (dyrare).

Sen tänkte jag på nyår. Vet inte om jag känner för att festa längre. Känns som att jag kommer dra ner stämningen eftersom jag helst av allt vill befinna mig någon annan stans. Vart tänker jag inte säga. Men om Nalle Puh fanns på riktigt så skulle jag behöva en stor kram. Det är allt jag säger.

Hoppas all skit kan försvinna på en dag, det ska väl gå? Vill börja nästa år bra. Eller något. Varför lyckas jag inte med kärleken? Det blir bara skit och pannkaka. Förutom att jag blev gravid nu. Det bästa (och jobbigaste) som hänt mig. Drömde samtidigt som att bebisen sparkade att det var två bebisar. Men det vet vi att det inte är, har ju kollat.

Vet inte vad jag mer jag ska skriva.